The Field Mice - "Canada"

"He doesn't love you

I'm the one who loves you

I'm the one who loves you

You don't love me

He's the one you love

He's the one you love

He's the one you love"

Frågan är om någon refräng - Håkan Hellström och Jens Lekman inräknade - någonsin har låtit lika patetisk. Och samtidigt lika fantastisk. Mjuk, trallig indiepop när den är som bäst.

Jean Grae - "Keep Livin'"

"Sensitive thugs, ya'll need hugs" rappade Jay-Z en gång i tiden. Och när Jean Grae spottar ur sig sitt livs historia inser jag att det nog inte finns någon som behöver den där kramen lika mycket som hon gör. "I don't even love life no more, my niggas, I just live it. And I don't love love, all the hurting is infinite. I cry myself to sleep sometimes, wept a gallon of tears. From malice, divorce meets to lost peers." är bara ett brottstycke av hur jobbigt livet är för Jean. Hennes smärta känns så äkta. Hennes uppgivenhet nästan, men bara nästan total. En kram kan göra skillnaden.